4 Mosebok 12:16

Svenska Bibel

span data-lang="swe" data-trans="sve" data-ref="num.12.1" class="versetxt"> Och Mirjam jämte Aron talade illa om Mose för den etiopiska kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade nämligen tagit en etiopisk kvinna till hustru. Och de sade: »Är då Mose den ende som HERREN talar med? Talar han icke också med oss?» Och HERREN hörde detta. Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer än någon annan människa på jorden. Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: »Gån ut, I tre, till uppenbarelsetältet.» Och de gingo ditut, alla tre. Då steg HERREN ned i en molnstod och blev stående vid ingången till tältet; och han kallade på Aron och Mirjam, och de gingo båda ditut. Och han sade: »Hören nu mina ord. Eljest om någon är en profet bland eder, giver jag, HERREN, mig till känna för honom i syner och talar med honom i drömmar. Men så gör jag icke med min tjänare Mose; i hela mitt hus är han betrodd. Muntligen talar jag med honom, öppet och icke i förtäckta ord, och han får skåda HERRENS gestalt. Varför haven I då icke haft försyn för att tala illa om min tjänare Mose?» Och HERRENS vrede upptändes mot dem, och han övergav dem. När så molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit såsom snö av spetälska; när Aron vände sig till Mirjam, fick han se att hon var spetälsk. Då sade Aron till Mose: »Ack, min herre, lägg icke på oss bördan av en synd som vi i vår dårskap hava begått. Låt henne icke bliva lik ett dödfött foster, vars kropp är till hälften förstörd, när det kommer ut ur sin moders liv.» Då ropade Mose till HERREN och sade: »O Gud, gör henne åter frisk.» HERREN svarade Mose: »Om hennes fader hade spottat henne i ansiktet, skulle hon ju hava fått sitta med skam i sju dagar. Må hon alltså nu hållas innestängd i sju dagar utanför lägret; sedan får hon komma tillbaka dit igen.» Så hölls då Mirjam innestängd i sju dagar utanför lägret, och folket bröt icke upp, förrän Mirjam hade kommit tillbaka.

Bible Verse Review
  from Treasury of Scripure Knowledge

afterward: Numbers 11:35, Numbers 33:18

Hazeroth: The exact situation of this place is unknown. Dr. Shaw computes it to be three days' journey, i.e., thirty miles from Sinai. From this passage, it appears that the wilderness of Paran commenced immediately upon their leaving this station. Calmet observes, that there is a town called Hazor in Arabia Petrea, in all probability the same as Hazerim, the ancient habitation of the Hivites - Deuteronomy 2:23, and likewise, according to all appearances, the Hazeroth, where the Hebrews encamped.

the wilderness: Numbers 10:12, Numbers 13:3, Numbers 13:26, Genesis 21:21, 1 Samuel 25:1, Habakkuk 3:3

Reciprocal: Genesis 14:6 - Elparan Deuteronomy 1:1 - Paran

Gill's Notes on the Bible

And afterwards the people removed from Hazeroth,.... After seven days, where they had been so long at least; the cloud being returned to the tabernacle, and having been taken up, which was the signal for motion, the camps of Israel, in their order, removed and marched forward:

and pitched in the wilderness of Paran; at a place in it called Rithmah, Numbers 33:18; which, according to Bunting m, was eight miles from Hazeroth, near to which was another place called Kadesh, or else this was another name of Rithmah, see Numbers 13:3; and now the Israelites were very near the land of promise, and from hence they sent spies to make their observations on it, and bring a report of it; and had it not been for their ill conduct in that affair, in all probability would have been quickly in it, but on that account were kept out thirty eight years longer: it was on the twenty eighth or twenty ninth of the month Sivan the Israelites came to this place, according to the Jewish writers n, which month answers part of our May and part of June.

m Travels, &c. p. 82. n Seder Olam Rabba, c. 8. p. 24. & Meyer. Annotat. in ib. p. 338.

Clarke's Notes on the Bible

Verse Numbers 12:16. The wilderness of Paran. — This could not be the same Paran with that mentioned Deuteronomy 1:1, for that was on the borders of the promised land, see the note on Deuteronomy 1:1-2; they were long near the borders of Canaan, and might have speedily entered into it, had it not been for their provocations and iniquities. They spent thirty-eight years in a journey which might have been accomplished in a few weeks! How many through their unfaithfulness have been many years in gaining that for which, in the ordinary procedure of Divine grace, a few days had been sufficient! How much ground may a man lose in the Divine life by one act of unfaithfulness or transgression! Israel wandered in the wilderness because Israel despised the pleasant land, and did not give credence to the word of the Lord. They would have a golden calf, and they had nothing but tribulation and wo in return,