Read the Bible

¹ En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.² Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.³ Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,⁴ det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.⁵ Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.⁶ Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.⁷ Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.⁸ Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁹ Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.¹⁰ De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.¹¹ De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.¹² Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.¹³ Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.¹⁴ Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.¹⁵ Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.¹⁶ Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.¹⁷ Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.¹⁸ De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.¹⁹ Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?²⁰ Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»²¹ Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,²² eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.²³ Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;²⁴ han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.²⁵ Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.²⁶ Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.²⁷ Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;²⁸ han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.²⁹ Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.³⁰ Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,³¹ då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.³² Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.³³ Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.³⁴ När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.³⁵ De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;³⁶ och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.³⁷ Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.³⁸ Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.³⁹ Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

⁴⁰ Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!⁴¹ Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.⁴² De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,⁴³ då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.⁴⁴ Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;⁴⁵ han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.⁴⁶ Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;⁴⁷ han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;⁴⁸ han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.⁴⁹ Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.⁵⁰ Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.⁵¹ Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.⁵² Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.⁵³ Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.⁵⁴ Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.⁵⁵ Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.⁵⁶ Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;⁵⁷ de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.⁵⁸ De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.⁵⁹ Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.⁶⁰ Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;⁶¹ han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.⁶² Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.⁶³ Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.⁶⁴ Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.⁶⁵ Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.⁶⁶ Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.⁶⁷ Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.⁶⁸ Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.⁶⁹ Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.⁷⁰ Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.⁷¹ Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.⁷² Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.