Read the Bible

¹ Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.² Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,³ de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.⁴ De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;⁵ de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.⁶ Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.⁷ Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.⁸ De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,⁹ att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

¹⁰ De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,¹¹ därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.¹² Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.¹³ Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;¹⁴ han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.¹⁵ De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,¹⁶ att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

¹⁷ De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;¹⁸ deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.¹⁹ Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.²⁰ Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.²¹ De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;²² de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

²³ De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;²⁴ där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.²⁵ Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.²⁶ De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.²⁷ De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.²⁸ Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.²⁹ Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.³⁰ Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.³¹ De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;³² de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

³³ Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,³⁴ bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.³⁵ Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.³⁶ Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.³⁷ De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.³⁸ Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.³⁹ Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,⁴⁰ men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,⁴¹ han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.⁴² De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.⁴³ Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.