Read the Bible

¹ Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.² Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?³ Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.⁴ Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,⁵ så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁶ Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.⁷ Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.⁸ Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.⁹ Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.¹⁰ Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.¹¹ Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.¹² Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹³ Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.¹⁴ De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.¹⁵ Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.¹⁶ Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.¹⁷ Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.¹⁸ Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.¹⁹ De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;²⁰ sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.²¹ De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,²² så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.²³ Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.²⁴ De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.²⁵ De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.²⁶ Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,²⁷ att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.²⁸ Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.²⁹ De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.³⁰ Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;³¹ det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.³² De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.³³ Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³⁴ De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,³⁵ utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.³⁶ De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.³⁷ Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.³⁸ Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.³⁹ Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.⁴⁰ Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.⁴¹ Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.⁴² Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.⁴³ Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.⁴⁴ Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.⁴⁵ Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.⁴⁶ Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.⁴⁷ Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----⁴⁸ 48 Blessed (affectionately and gratefully praised) be the Lord, the God of Israel, from everlasting to everlasting! And let all the people say, Amen! Praise the Lord! (Hallelujah!) [fn]