Read the Bible

¹ Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.² Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»³ Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»⁴ Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.»⁵ Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»⁶ När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.⁷ Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.⁸ När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.⁹ Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.¹⁰ Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.¹¹ Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.¹² Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.

¹³ Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket¹⁴ och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.¹⁵ Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.¹⁶ Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»¹⁸ Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.»¹⁹ (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)²⁰ Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.²¹ Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!»²² Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.»²³ Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.²⁴ Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.²⁵ Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.

²⁶ När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.²⁷ Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.²⁸ Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.²⁹ Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'³⁰ Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'³¹ Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!»

³² Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.³³ Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.³⁴ Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --³⁵ Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»³⁶ Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin³⁷ och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»³⁸ Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.»³⁹ Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»⁴⁰ Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?⁴¹ Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.»⁴² Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»⁴³ Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»

⁴⁴ Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,⁴⁵ i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.⁴⁶ Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.⁴⁷ Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»⁴⁸ Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.⁴⁹ Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.

⁵⁰ Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,⁵¹ som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.⁵² Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.⁵³ Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.⁵⁴ Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.⁵⁵ Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.⁵⁶ 56 Then they went back and made ready spices and ointments (perfumes). On the Sabbath day they rested in accordance with the commandment. [fn]