Read the Bible

¹ Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:² Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?³ Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?⁴ Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,⁵ så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,⁶ då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;⁷ och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

⁸ Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt⁹ -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;¹⁰ men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:¹¹ »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?¹² Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.¹³ Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.¹⁴ Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.¹⁵ Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.¹⁶ Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;¹⁷ kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.¹⁸ Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'¹⁹ Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

²⁰ Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.²¹ Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.²² De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.