Read the Bible

¹ Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?² Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.³ Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.⁴ Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.⁵ Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

⁶ Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;⁷ nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.⁸ Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,⁹ åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,¹⁰ åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,¹¹ när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.¹² Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;¹³ han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:¹⁴ mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.¹⁵ Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.¹⁶ Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

¹⁷ Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.¹⁸ Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.¹⁹ Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.²⁰ I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.²¹ När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.²² Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;²³ ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.²⁴ Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.²⁵ Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.²⁶ I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.²⁷ Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.