Job 38:40

Svenska Bibel

span data-lang="swe" data-trans="sve" data-ref="job.38.1" class="versetxt"> Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade: Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt? Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked. Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd. Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne? Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop? Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet, när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda, när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför, och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»? Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats, där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån? Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud; då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder. Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten? Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar? Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra. Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning, så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus? Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal! Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag? Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden? Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle, till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes, till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd? Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar? Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost? Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet. Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band? Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar? Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden? Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig? Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»? Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften? Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem, medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

Bible Verse Review
  from Treasury of Scripure Knowledge

Genesis 49:9, Numbers 23:24, Numbers 24:9

Reciprocal: Genesis 1:24 - Let

Gill's Notes on the Bible

When they couch in [their] dens, [and] abide in the covert to lie in wait?] Which some understand of old lions, who, for want of strength, lie couchant in their dens, or in some covert place, waiting for any prey that passes by, to seize upon it. But the same pasture and places are used by younger lions, as well as old ones; who are emblems of wicked men, cruel persecutors, and bloodthirsty tyrants, who fill their palaces and kingdoms with murder and rapine; see Psalms 10:8 Nahum 2:11.

Barnes' Notes on the Bible

When they couch in their dens - For the purpose of springing upon their prey.

And abide in the covert to lie in wait? - The usual posture of the lion when he seeks his prey. He places himself in some unobserved position in a dense thicket, or crouches upon the ground so as not to be seen, and then springs suddenly upon his victim. The common method of the lion in taking his prey is to spring or throw himself upon it from the place of his ambush, with one vast bound and to inflict the mortal blow with one stroke of his paw. If he misses his aim, however, he seldom attempts another spring at the same object, but deliberately returns to the thicket in which he lay in concealment. See the habits of the lion illustrated in the Edinburgh Encyclopedia, “Mazology.”

Clarke's Notes on the Bible

Verse Job 38:40. When they couch in their dens — Before they are capable of trusting themselves abroad.

Abide in the covert — Before they are able to hunt down the prey by running. It is a fact that the young lions, before they have acquired sufficient strength and swiftness, lie under cover, in order to surprise those animals which they have not fleetness enough to overtake in the forest; and from this circumstance the כפירים kephirim, "young lions, or lions' whelps," have their name: the root is כפר caphar, to cover or hide. Job 4:11, where six different names are given to the lion, all expressing some distinct quality or state.