Read the Bible

¹ Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.² Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.³ Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.⁴ Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.⁵ Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.⁶ Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.⁷ Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?⁸ Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?⁹ Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?¹⁰ Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.¹¹ Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.¹² Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

¹³ Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.¹⁴ Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.¹⁵ Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.¹⁶ Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.¹⁷ Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.¹⁸ Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.¹⁹ Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.²⁰ Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:²¹ din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.²² Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

²³ Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.²⁴ Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?²⁵ Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?²⁶ Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;²⁷ du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.²⁸ Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!