Read the Bible

¹ En sång, en psalm av Asaf.² Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.³ Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.⁴ Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.⁵ De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»⁶ Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:⁷ Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,⁸ Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

⁹ Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.¹⁰ Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,¹¹ dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.¹² Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,¹³ eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»¹⁴ Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.¹⁵ Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg¹⁶ förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.¹⁷ Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.¹⁸ Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.

¹⁹ Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.