Read the Bible

¹ En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.² Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;³ ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.⁴ Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.⁵ De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.⁶ Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.⁷ Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.⁸ De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.⁹ Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;¹⁰ därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.¹¹ Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»¹² Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.¹³ Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;¹⁴ jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

¹⁵ Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.¹⁶ När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,¹⁷ till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.¹⁸ Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.¹⁹ Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.²⁰ Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

²¹ När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,²² då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.²³ Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.²⁴ Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.²⁵ Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.²⁶ Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.²⁷ Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.²⁸ Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.