Read the Bible

¹ För sångmästaren; en psalm av David.² Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.³ Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.⁴ Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.⁵ Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.⁶ I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.⁷ Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.⁸ Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

⁹ och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.¹⁰ Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.¹¹ Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.¹² För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.¹³ Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.¹⁴ Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.¹⁵ Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»¹⁶ Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.¹⁷ Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.¹⁸ HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.

¹⁹ Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.²⁰ Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!²¹ Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.²² Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!²³ Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.²⁴ Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

²⁵ Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.