Read the Bible

¹ För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.² Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.³ Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.⁴ Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.⁵ På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.⁶ Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.⁷ Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.⁸ Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:⁹ »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»¹⁰ Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

¹¹ På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.¹² Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.¹³ Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.¹⁴ Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.¹⁵ Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.¹⁶ Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.¹⁷ Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.¹⁸ Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.¹⁹ De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.²⁰ Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.²¹ Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

²² Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.²³ Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:²⁴ I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.²⁵ Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.²⁶ Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.²⁷ De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.²⁸ Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.²⁹ Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.³⁰ Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.³¹ 31 They shall come and shall declare His righteousness to a people yet to be born—that He has done it [that it is finished]! [fn]