Read the Bible

¹ För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.² Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,³ HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.⁴ HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.⁵ Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.⁶ Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.⁷ Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.⁸ Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.⁹ Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.¹⁰ Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.¹¹ Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.¹² Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.¹³ Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.¹⁴ Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.¹⁵ Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.¹⁶ Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.¹⁷ Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.¹⁸ Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.¹⁹ De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

²⁰ Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.²¹ HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.²² Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;²³ nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.²⁴ Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.²⁵ Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.²⁶ Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.²⁷ Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.²⁸ Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.

²⁹ Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.³⁰ Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.³¹ Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.³² Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?³³ Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,³⁴ du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,³⁵ du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!³⁶ Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;³⁷ du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.³⁸ Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.³⁹ Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.⁴⁰ Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.⁴¹ Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.⁴² De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.⁴³ Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.⁴⁴ Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.⁴⁵ Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.⁴⁶ Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.⁴⁷ HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!⁴⁸ Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;⁴⁹ du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!⁵⁰ 50 Great deliverances and triumphs gives He to His king; and He shows mercy and steadfast love to His anointed, to David and his offspring forever. [fn]