Read the Bible

¹ En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,² han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;³ »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,⁴ jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,⁵ förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»⁶ Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.⁷ Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.⁸ Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.⁹ Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.¹⁰ För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

¹¹ HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.¹² Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.¹³ Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.¹⁴ Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.¹⁵ Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.¹⁶ Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.¹⁷ Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.¹⁸ Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»