Read the Bible

¹ Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.² Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.³ Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.⁴ Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,⁵ så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

⁶ Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;⁷ då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.⁸ Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,⁹ skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde¹⁰ Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.¹¹ Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.¹² Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.¹³ Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:¹⁴ »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.¹⁵ Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.¹⁶ Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.¹⁷ Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.¹⁸ Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.¹⁹ Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.²⁰ Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»²¹ Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.²² Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;²³ ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

²⁴ Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.²⁵ Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.²⁶ Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.²⁷ Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.