Read the Bible

¹ Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,² så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.³ Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.⁴ Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.⁵ Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.⁶ Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.⁷ Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.⁸ Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.⁹ Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;¹⁰ må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,¹¹ så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.¹² och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!¹³ Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?¹⁴ Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

¹⁵ Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.¹⁶ Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?¹⁷ Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.¹⁸ Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;¹⁹ hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.²⁰ Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?²¹ Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.²² Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.²³ Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.