Read the Bible

¹ När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:² »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»³ Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,⁴ och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.⁵ Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

⁶ Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,⁷ framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.⁸ Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?⁹ Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»¹⁰ När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.¹¹ De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.¹² När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.¹³ Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

¹⁴ Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna¹⁵ och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.¹⁶ Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

¹⁷ Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»¹⁸ Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»¹⁹ Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.²⁰ När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.²¹ Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»²² Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»²³ Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.²⁴ Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»²⁵ Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»

²⁶ Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.»²⁷ Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;²⁸ ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.²⁹ Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»³⁰ När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.

³¹ Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.'³² Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»³³ Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»³⁴ Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»³⁵ Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.

³⁶ Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»³⁷ Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.³⁸ Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»³⁹ Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»⁴⁰ Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!⁴¹ Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»⁴² Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»⁴³ När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.⁴⁴ Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.⁴⁵ Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.⁴⁶ Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»

⁴⁷ Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste.⁴⁸ Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»⁴⁹ Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt.⁵⁰ Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.⁵¹ Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.⁵² Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.⁵³ Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?⁵⁴ Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»⁵⁵ I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.⁵⁶ Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.

⁵⁷ Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.⁵⁸ Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.⁵⁹ Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;⁶⁰ men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram⁶¹ och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'»⁶² Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»⁶³ Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»⁶⁴ Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.»⁶⁵ Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.⁶⁶ Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.»⁶⁷ Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,⁶⁸ och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»

⁶⁹ Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»⁷⁰ Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.»⁷¹ När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.»⁷² Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.»⁷³ Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»⁷⁴ Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen.⁷⁵ 75 And Peter remembered Jesus’ words, when He had said, Before a [fn] single rooster crows, you will deny and disown Me three times. And he went outside and wept bitterly.