Read the Bible

¹ Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:² »Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.³ Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.⁴ Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'⁵ Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.⁶ Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.⁷ Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.⁸ Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.⁹ Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'¹⁰ Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.¹¹ Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.¹² Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.¹³ Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.¹⁴ Ty många äro kallade, men få utvalda.»

¹⁵ Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.¹⁶ Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.¹⁷ Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»¹⁸ Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?¹⁹ Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.²⁰ Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»²¹ De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»²² När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.

²³ Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom²⁴ och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'²⁵ Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.²⁶ Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.²⁷ Sist av alla dog hustrun.²⁸ Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»²⁹ Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.³⁰ Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.³¹ Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:³² 'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»³³ När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

³⁴ Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;³⁵ och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:³⁶ »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»³⁷ Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'³⁸ Detta är det yppersta och förnämsta budet.³⁹ Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'⁴⁰ På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»

⁴¹ Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem⁴² och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»⁴³ Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:⁴⁴ 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'⁴⁵ Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»⁴⁶ Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.