Read the Bible

¹ Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gåvor i offerkistorna.² Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.³ Då sade han: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.⁴ Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo.»

⁵ Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:⁶ »Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet.»⁷ Då frågade de honom och sade: »Mästare, när skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?»⁸ Han svarade: »Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke.⁹ Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax änden inne.»¹⁰ Därefter sade han till dem: »Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;¹¹ och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen.¹² Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull.¹³ Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd.¹⁴ Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder.¹⁵ Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.¹⁶ I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda.¹⁷ Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.¹⁸ Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.¹⁹ Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.

²⁰ Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära.²¹ Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin.²² Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.²³ Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.²⁴ Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.²⁵ Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån,²⁶ då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.²⁷ Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet.²⁸ Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.»

²⁹ Och han framställde för dem en liknelse: »Sen på fikonträdet och på alla andra träd.³⁰ När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära.³¹ Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära.³² Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.³³ Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.³⁴ Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt;³⁵ ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.³⁶ Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»³⁷ Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten.³⁸ 38 And early in the morning all the people came to Him in the temple [ [fn] porches or courts] to listen to Him.