Read the Bible

¹ Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!² För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.³ Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.⁴ Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.»⁵ Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»⁶ Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.⁷ Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?⁸ Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?⁹ Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?¹⁰ Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»

¹¹ Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.¹² Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd¹³ och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»¹⁴ När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.¹⁵ Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst¹⁶ och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.¹⁷ Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?¹⁸ Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»¹⁹ Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»

²⁰ Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,²¹ ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»²² Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.²³ Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.²⁴ Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.²⁵ Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.²⁶ Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:²⁷ människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.²⁸ Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,²⁹ men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,³⁰ alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.³¹ Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.³² Kommen ihåg Lots hustru.³³ Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.³⁴ Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.³⁵ Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.»³⁶ Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»span data-lang="swe" data-trans="sve" data-ref="luk.17.1" class="versetxt">¹ Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!² För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.³ Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.⁴ Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.»⁵ Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»⁶ Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.⁷ Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?⁸ Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?⁹ Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?¹⁰ Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»

¹¹ Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.¹² Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd¹³ och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»¹⁴ När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.¹⁵ Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst¹⁶ och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.¹⁷ Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?¹⁸ Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»¹⁹ Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»

²⁰ Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,²¹ ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»²² Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.²³ Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.²⁴ Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.²⁵ Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.²⁶ Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:²⁷ människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.²⁸ Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,²⁹ men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,³⁰ alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.³¹ Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.³² Kommen ihåg Lots hustru.³³ Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.³⁴ Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.³⁵ Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.»³⁶ Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»