Read the Bible

¹ Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.² Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.³ Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.⁴ Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.⁵ Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.⁶ I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.⁷ Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.⁸ Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.⁹ Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.¹⁰ En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.¹¹ Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.¹² Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.¹³ Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.¹⁴ Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.¹⁵ Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.¹⁶ Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.¹⁷ Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.¹⁸ Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»¹⁹ Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!²⁰ Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

²¹ Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:²² HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.²³ Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.²⁴ HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.²⁵ HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.²⁶ Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.²⁷ Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.²⁸ Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.²⁹ Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.³⁰ Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.³¹ Ty Herren förkastar icke för evig tid;³² utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.³³ Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.³⁴ Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,³⁵ att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,³⁶ att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

³⁷ Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?³⁸ Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?³⁹ Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?⁴⁰ Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.⁴¹ Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

⁴² Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.⁴³ Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.⁴⁴ Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.⁴⁵ Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.⁴⁶ Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.⁴⁷ Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.⁴⁸ Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.⁴⁹ Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,⁵⁰ till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.⁵¹ Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.⁵² Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.⁵³ De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.⁵⁴ Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

⁵⁵ Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.⁵⁶ Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.⁵⁷ Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»⁵⁸ Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.⁵⁹ Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.⁶⁰ Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.⁶¹ Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.⁶² Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.⁶³ Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.⁶⁴ Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.⁶⁵ Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.⁶⁶ Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.