Read the Bible

¹ Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes;² dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar.³ Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.

⁴ Därvid måste han taga vägen genom Samarien.⁵ Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.⁶ Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjätte timmen.⁷ Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Giv mig att dricka.»⁸ Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.⁹ Då sade den samaritiska kvinnan till honom: »Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?» Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna.¹⁰ Jesus svarade och sade till henne: »Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten.»¹¹ Kvinnan sade till honom: »Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?»¹² Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?»¹³ Jesus svarade och sade till henne: »Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen;¹⁴ men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.»¹⁵ Kvinnan sade till honom: »Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.»¹⁶ Han sade till henne: »Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka.»¹⁷ Kvinnan svarade och sade: »Jag har ingen man.» Jesus sade till henne: »Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.»¹⁸ Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant.¹⁹ Då sade kvinnan till honom: »Herre, jag ser att du är en profet.²⁰ Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.»²¹ Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern.²² I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna --²³ men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.²⁴ Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»²⁵ Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.»²⁶ Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.»

²⁷ I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne.²⁸ Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket:²⁹ »Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?»³⁰ Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.³¹ Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, tag och ät.»³² Men han svarade dem: »Jag har mat att äta som I icke veten om.»³³ Då sade lärjungarna till varandra: »Kan väl någon hava burit mat till honom?»³⁴ Jesus sade till dem: »Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.»³⁵ I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd.³⁶ Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig.³⁷ Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar.³⁸ Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete.»³⁹ Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort.⁴⁰ När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.⁴¹ Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.⁴² Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.»

⁴³ Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.⁴⁴ Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget fädernesland.⁴⁵ När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden.⁴⁶ Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk.⁴⁷ När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.⁴⁸ Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.»⁴⁹ Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.»⁵⁰ Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.» Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick.⁵¹ Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: »Din son kommer att leva.»⁵² Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: »I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom.»⁵³ Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom: »Din son får leva.» Och han kom till tro, så ock hela hans hus.⁵⁴ Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.