Read the Bible

¹ Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.² Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.³ Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.⁴ Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.⁵ Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.⁶ Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.⁷ Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

⁸ Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:⁹ »Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;¹⁰ men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.¹¹ Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»¹² Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.¹³ Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

¹⁴ Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.¹⁵ I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,¹⁶ då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,¹⁷ när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.¹⁸ Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

¹⁹ Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.²⁰ Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.²¹ Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.²² Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.²³ Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,²⁴ då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»²⁵ Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.²⁶ När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.²⁷ Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;²⁸ ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

²⁹ Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,³⁰ till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.³¹ Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.³² Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.³³ Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.