Read the Bible

¹ Åter hov Job upp sin röst och kvad:² Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:³ aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,⁴ aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.⁵ Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.⁶ Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

⁷ Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.⁸ Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?⁹ Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?¹⁰ Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

¹¹ Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.¹² Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?¹³ Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:¹⁴ Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.¹⁵ De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.¹⁶ Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,¹⁷ så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.¹⁸ Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.¹⁹ Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.²⁰ Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.²¹ Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.²² Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.²³ Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.