Read the Bible

¹ Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:² På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.³ Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.⁴ Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:⁵ att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?⁶ Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,⁷ Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»⁸ Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.⁹ Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

¹⁰ Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.¹¹ Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.¹² Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,¹³ är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,¹⁴ så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.¹⁵ Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.¹⁶ Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.¹⁷ Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.¹⁸ Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.¹⁹ Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.²⁰ Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.²¹ Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.²² Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

²³ Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.²⁴ Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.²⁵ När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.²⁶ Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.²⁷ Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.²⁸ Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.²⁹ Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.