Read the Bible

¹ Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.² Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!³ Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?⁴ Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.⁵ Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.⁶ Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.⁷ Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.⁸ De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.⁹ Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

¹⁰ Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.¹¹ Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.¹² Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.¹³ Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;¹⁴ till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».¹⁵ Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?¹⁶ Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.